Den nya grundskolan inrättas, lärarutbildningarna förändras ytterligare, femdagarsveckan och Du-reformen införs även i skolor. Många arbetsrättsliga frågor uppstår och de fackliga ombuden blir fler.
1960
Allmänna tjänstepensionen (ATP) införs.
1961
”Grundskolans målsättning”, ledare i Fackläraren
”Politisk strid om grundskolan”, ledare i Fackläraren
”LR och beredningens högstadium”
1962
Grundskolan inrättas, läroplan Lgr 62
Riksdagen beslutar om den nya grundskolan och detta blev början till reformer inom hela skolväsendet som skulle genomföras under de kommande decennierna och framförallt under sextiotalet som troligen är det mest händelserikaste i svensk skolhistoria. Det gällde inte bara den nya grundskolan med samlad skollag, samlad skolstadga och ny läroplan, utan också ett nytt gymnasium, tvåårig fackskola och en ny yrkesutbildning. 1970 beslutade riksdagen om en ny och samlad läroplan för gymnasieskolan LGY70.
Denna stora omläggning av det svenska skolsystemet skedde i princip i bred partipolitisk enighet på riksplanet. Bland lärare och i dagspressen fanns dock fortfarande olika meningar om det rätta i besluten – det gällde framförallt den gamla frågan om differentiering – ”när och hur skulle elever välja väg och varför skulle detta ske.”
Grundskolan ersatte alltså folkskolan, fortsättningsskolan, högre folkskolan och den allmänna realskolan. De skolformer som fanns utanför grundskolan var flickskolan och den praktiska realskolan. Vid sidan om gymnasierna fanns också fackskolorna – handels- och tekniska gymnasier som övergick från att vara tvååriga 1961 för att 1966 inordnas i det nya gymnasiet.
SÖ:s förslag till ny läroplan för grundskolan, Sixten Marklund
Lärarutbildningen
De stora skolreformerna krävde förändringar av lärarutbildningen. En lärarutbildningskommitté (LUS) fick 1960 direktivet att utreda frågan om en gemensam lärarutbildning för årskurserna 1 – 6. Sveriges Lärarförbund och Svenska Facklärarförbundet var emot denna indelning som skulle leda till en tudelning av lärarkåren. LUS kom emellertid att bli föråldrad när den nya Läroplanen Lgr 69 kom.
När grundskolan införts
Det visade sig ganska snart efter grundskolans införande att elevernas val på högstadiet enbart gjordes med sikte på möjligheterna att gå vidare till högre studier. Tre fjärdedelar av eleverna hade valt den teoretiska studievägen i årskurs 9. Detta ledde till att de som inte gjort det teoretiska valet förlorade möjligheten att senare i utbildningssystemet ha kvar fria valmöjligheter. Det ledde också till att de praktiskt estetiska ämnena på högstadiet fick mycket litet utrymme och till konsekvenser för inriktningen och innehåll i gymnasieutbildningen. En översyn av läroplanen för grundskolan blev nu nödvändig.
1968 beslutades därför om en revision av grundskolans läroplan (Lgr 62) för att förhindra att högstadiet blev en återvändsgränd. Oberoende av tillval på högstadiet kunde eleverna nu välja teoretisk eller praktisk linje på gymnasiet. Förändringen var enligt Olof Palme en mycket betydelsefull del av den nu aktuella reformen och var ett av uttrycken för strävandena att skapa jämlikhet inom skolväsendet. Lgr 69 ersatte Lgr 62.
Om striden kring bottenskolan och parallellskolesystemet
Om vägen till den allmänna folkskolan, av Gösta Lirén
Opinion mot grundskoleförslaget
Mot Skolberedningens förslag och det senare kompromissförslaget över partigränserna att inrätta den samlade grundskolan uppstår en stor opinion bland medlemmarna i Lärarnas Riksförbund. En appell överlämnas till riksdagens ledamöter i maj 1962.
Folk- och småskollärarna är i huvudsak positiva till den nya grundskolans införande. Facklärarna ger sitt fulla stöd till målsättningarna men är kritiska till timplanerna som skulle missgynna stora lärargrupper i förbundet.
LR:s kritik när väl beslutet var fattat kom främst att handla om att inte tillräckliga resurser för reformens genomförande fanns på plats och att inte heller lärarna fick den kompetensutveckling och villkor som krävdes för en så omfattande reform av skolan. Dessa synpunkter fördes också fram av SL och Svenska Facklärarförbundet och skulle så småningom resultera i den s k SIA-utredningen.
Historiskt skolbeslut”, ledare i Lärartidningen om grundskolereformen
”Enhälligt LR-yttrande om grundskolan”
LR:s tidning om riksdagsbeslutet om grundskolan
LR om grundskolereformen och lärarutbildningen
”Ge grundskolan bättre förutsättningar”, LR:s tidning
”Villkoren för grundskolans genomförande”, LR:s tidning
”Grunden för en ny skolreform”, ledare i Fackläraren
”Grundskolan är beslutad”, ledare i Svensk Skoltidning
”Lärarhögskolorna och forskningen”, LR:s tidning
”Differentieringsproblemet i empirisk belysning”
1963
Försöksverksamhet med femdagarsvecka.
Artikel i Svensk Skoltidning om femdagarsveckan
”Femdagarsvecka med oförändrat skolår”, LR:s syn
Manliga och kvinnliga folkskollärare (SF och SFF) går samman och bildar Sveriges Lärarförbund (SL), Uppslagsbok för folkskolan byter namn till Årsbok för skolan (SL).
”Grundskolan är uppbyggd av tre likvärdiga stadier”, Svensk Skoltidning om lågstadiets betydelse
1966
Offentlighetsanställda ges konflikt- och förhandlingsrätt
Privatanställda tjänstemän hade sedan 1936 rätt att sluta sig samman i föreningar och att strejka. Arbetarna hade haft denna rätt sedan 1906 då de även tvingats acceptera den sedan dess centrala paragrafen 32 i SAF:s stadgar: arbetsgivarens rätt att anställa och avskeda arbetare. Men den lagliga rätten att förhandla och vidta stridsåtgärder omfattade inte offentliganställda tjänstemän. TCO förde sedan trettiotalet en envis kamp för denna rätt och 1947 ställde SACO och SR (Statstjänstemännens Riksförbund) samma krav. 1954 resulterade det i att de kommunalanställda fick förhandlings- och konflikträtt. (Dock ej kommunalt anställda lärare och skolledare med statligt reglerade löner.) Slutligen fick även de statligt anställda denna rätt 1966.
Reformen hade och har fortfarande mycket stor betydelse för lärarna och för demokratiseringen av skolan. Lärarna hade tidigare inte haft ställning som likvärdig part i överläggningar med arbetsgivare i den meningen att de kunnat sätta kraft bakom sina krav. I och med 1966 års arbetsrättsliga reform fick lärarna – genom lagen om kollektivavtal för offentliganställda – förhandlings- och laglig rätt att vidta konflikt. Huvudavtal som reglerade formerna för förhandlingar mellan parterna upprättades på det statliga och kommunala området. Under sjuttiotalets stora arbetsrättsliga reformer med medbestämmandelagen (MBL) och de utbildningsinsatser som kunde genomföras i samband med lagens införande förstärktes lärarnas organisationer både numerärt och reellt genom att fackliga förtroendemän kunde utses på arbetsplatser och på betald arbetstid företräda medlemmarna i såväl individuella som verksamhetsfrågor.
Genom nya lagar som lagen om anställnings (LAS), lagen om facklig förtroendeman (FFM-lagen), arbetsmiljölagen (AML), jämställdhetslagen m fl kunde också ett antal avtal kopplade till lagstiftningen slutas för att ge lärarna och övriga offentliganställda inflytande över snart sagt alla frågor som rörde verksamheten och de anställdas villkor. Lärarorganisationerna byggde ut sina lokalavdelningar och småningom fanns i de flesta städer expeditioner bemannade med fackliga förtroendemän med stor kunskap om de nya lagarna och avtalen. De utbildade i sin tur ombud på arbetsplatserna.
1966 års förhandlingar
Förhandlingarna som rör de statsanställda tjänstemännen – och därmed flertalet lärare – strandar på frågan om löne-eftersläpningen mot LO-kollektivet på det privata området. Under medling sluts en överenskommelse för TCO-S grupper för tre år, medan det för SACOs medlemmar leder till en strejk som för lärarnas del kom att röra läroverk vid ett tjugotal läroverk.
Arbetsgivarna svarar med lockouthot för samtliga medlemmar i Lärarnas Riksförbund ca 20 000 lärare. Lockouten trädde i kraft och ledde till att SACO tog ut samtliga statligt anställda tjänstemän i en tredagars strejk. Strejken pågick i fyra veckor innan parterna kunde komma överens efter medling. Detta var den första strejken sedan förhandlingsrätten trätt i kraft och fick inte något allmänt stöd i opinionen då den uppfattades handla om högavlönade akademiker. Lärarstrejken skulle emellertid följas av flera under 70- och 80-talen.
Sveriges lärarförbund och Svenska Facklärarförbundet hade tagit fram ett gemensamt lönepolitiskt program (LpTfu) som i korthet innebar krav på reallöneskydd, standardförbättringar och utjämning mellan lärarkategorierna – det sista formulerades som att avståndet mellan högst och lägst betald lärare skulle halveras på tio år.
Småskollärarförbundets tidningsledare:
”Sammanhållet högstadium – gagnar alla elever, jämställer alla ämnen”
1967
Den s.k. Du-reformen genomförs på 60-talet. Tidigare hade elever och lärare inte duat varandra – tilltalsorden var ”Ni, Herr och Fru” även lärare emellan. Statsrådet Sven Moberg uppmanade i ett föredrag 1967 lärarna att införa du-reformen i skolan vilket redan hade skett i många skolor.
Beslut att kommunerna ska ansvara för den allmänna vuxenutbildningen som därmed blev Komvux.
FSAF blir Stiftelsen för förvaltning av SAF:s tillgångar (SSAF)
Småskollärarinnorna (SSLF) går med i Sveriges Lärarförbund (SL)
”SFL-uppvaktning om läroplansöversynen”
1968
Femdagarsveckan införs i skolan. Sedan 50-talet hade försök med lediga lördagar pågått i många skolor, men nu genomfördes reformen i alla skolformer. Samtidigt fastställdes läsåret till 40 veckor (från 39).
1969
Ny läroplan Lgr 69
Det visade sig ganska snart efter grundskolans införande att elevernas val på högstadiet enbart gjordes med sikte på möjligheterna att gå vidare till högre studier. Tre fjärdedelar av eleverna hade valt den teoretiska studievägen i årskurs 9. Detta ledde till att de som inte gjort det teoretiska valet förlorade möjligheten att senare i utbildningssystemet ha kvar fria valmöjligheter. Det ledde också till att de praktiskt estetiska ämnena på högstadiet fick mycket litet utrymme och till konsekvenser för inriktningen och innehåll i gymnasieutbildningen. En översyn av läroplanen för grundskolan blev nu nödvändig.
1968 beslutades därför om en revision av grundskolans läroplan (Lgr 62) för att förhindra att högstadiet blev en återvändsgränd. Oberoende av tillval på högstadiet kunde eleverna nu välja teoretisk eller praktisk linje på gymnasiet. Förändringen var enligt Olof Palme en mycket betydelsefull del av den nu aktuella reformen och var ett av uttrycken för strävandena att skapa jämlikhet inom skolväsendet. Lgr 69 ersatte Lgr 62.
1968 startar det nya systemet med lärarhögskolor för utbildning av låg- och mellanstadielärare som bestod fram till 1988
Sveriges Lärarförbund och Lgr 69, historik
Planering Lgr 69, tema i SL:s Lärartidningen
SL yttrar sig om SÖ:s läroplansöversyn
SL yttrar sig om Lgr 69 och orienteringsämnena
SL yttrar sig om konst, teknik och ekonomi i Lgr 69
SL yttrar sig ang. genomförandet av Lgr 69
”Läroplansreformen förutsätter förhandlingar”, LR
”Grundskolereformens personaleffekter”, Fackläraren
Ledare i Fackläraren om lärarutbildningsreformen, LUS
MBL gav lärarna inflytande i den kommunala beslutsprocessen och fackrepresentationen avskaffades i skolstyrelserna.