Ett flertal skolutredningar och en skolkommission tillsätts, folkskolan fyller hundra, Svenska Facklärarförbundet (SFL) bildas och enhetsskolans försöksverksamhet inleds.
1940
1940 års skolutredning
Den svenska skolan stod efter krigsslutet inför stora problem. Bristen på skollokaler och lärare var stor. Intresset för skolutbildning för barnen var stor i den växande medelklassen. Samtidigt dominerades de teoretiska utbildningarna av barn från bättre bemedlade familjer och barn från arbetar- och jordbrukarhem fanns i stort sett inte på läroverken.
1940 års skolutredning hade tillsatts av högerledaren Gösta Bagge, ecklesiastikminister i samlingsregeringen 1940 i syfte att se över utbildningssystemet i allmänhet och i synnerhet med sikte på att öka rekryteringen till högre utbildning på landsbygden och bland grupper med lägre inkomster. I direktiven underströks betydelsen av att skapa bättre balans mellan teoretisk och praktisk utbildning och att man borde undersöka ”huru den praktiska utbildningen på skilda stadier skulle kunna utbyggas och ges nödig konkurrenskraft genom att höjas till full likvärdighet med den teoretiska”. Utredningens betänkanden var omfattande – 20 volymer på sammanlagt 4000 sidor.
Utredningens majoritet som bestod av företrädare för läroverk och universitet förordade ett bevarande av parallellskolesystemet, medan en minoritet bestående av folkskollärare och övriga tillskyndare var för en reformering av skolsystemet som de ansåg vara starkt segregerande och gynnade barn ur välsituerade familjer medan det med sitt sorteringssystem missgynnade barn ur lägre samhällsskikt. De teoretiska utbildningarna dominerades av barn från bättre situerade familjer medan barn från arbetar- och jodbrukarhem var nästan helt uteslutna från studier i läroverk.
”1940-talets skolutredningar”, av Gösta Lirén
1942
Folkskolans hundraårsjubileum 1942
LÄRARMINNEN: 1930-tal till 90-tal: Skolan i våra hjärtan (1992)
LÄRARMINNEN: Från folkskola till grundskola (2001)
1945
1945 – ny skolutredning
Efter regeringsskiftet 1945 tillsätts en parlamentariskt sammansatt skolutredning – 1946 års skolkommission – och 1940 års skolutredning avvecklas. Med den tidigare utredningens digra material som underlag lägger den nya utredningen ett principbetänkande som innefattar förslag till riktlinjer för utvecklingen mot en nioårig obligatorisk skola. Detta skedde i partipolitisk enighet 1948.
Denna skola skulle delas upp i tre stadier – låg- mellan- och högstadiet, vardera på tre år, och vara sammanhållen de sex första åren – bortsett från elever med vissa ”handikapp”. Kommissionen föreslog att även i klasserna 7 och 8 skulle hållas samman med undantag för vissa valfria ämnen. Först i klass 9 skulle uppdelning i linjer ske.
Folkskolan och realskolan skulle alltså försvinna och ersättas av en ny nioårig skola. Läroverk och yrkesskolor skulle upphöra och uppföljas med nya skolformer. Det skulle bli nödvändigt att förändra lärarutbildning och läroplaner. En ny förskola skulle komma att kopplas till den nya skolformen liksom en breddad och fördjupad vuxenutbildning och i förlängningen en ny högskoleorganisation. Vidden av beslutet stod förmodligen inte klar för alla beslutsfattare när riksdagen fattade beslutet om principerna för det svenska skolsystemets utveckling och det skulle visa sig att man redan från början hade olika uppfattningar om vad beslutet innebar, Den gamla striden om parallellskolesystemet skulle fortsätta att stå och då i första hand om differentieringen och de tre sista åren i den obligatoriska skolan.
1946
1946 års skolkommission
Efter regeringsskiftet 1945 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en parlamentariskt sammansatt skolutredning – 1946 års skolkommission – i denna ingick bl a Alva Myrdal – och 1940 års skolutredning avvecklades. Med den tidigare utredningens digra material som underlag lade den nya utredningen ett principbetänkande som innefattade förslag till riktlinjer för utvecklingen mot en nioårig obligatorisk skola – alltså nio års skolplikt. Kommissionens program 1948 för en 9-årig obligatorisk enhetsskola fattades i bred partipolitisk enighet. Man slog fast att ”Skolans främsta uppgift blir att fostra demokratiska människor” och ”att omdana skolan i överensstämmelse med det demokratiska samhällets struktur och liv.” ”Varje individs personlighetsutveckling skulle främjas och som särskilt värdefulla egenskaper framhölls självständighet och ett kritiskt sinnelag. Nya arbetsformer ansågs vara en förutsättning för dessa mål och här nämndes särskilt ”arbetsskolemetoder, laborativa metoder och aktivitetspedagogik”.
Denna nya skola skulle delas upp i tre stadier – låg- mellan- och högstadiet, vardera på tre år, och vara sammanhållen de sex första åren – bortsett från elever med vissa ”handikapp”. Kommissionen föreslog att även i klasserna 7 och 8 skulle hållas samman med undantag för vissa valfria ämnen. Först i klass 9 skulle uppdelning i linjer ske. Detta innebar, menade kommissionen ”ett förverkligande av Fridtjuv Bergs bottenskoleprogram”. Enhetstanken innebar att eleverna skulle vara sammanhållna ända till den nionde årskursen och först då skulle en strikt linjeindelning införas.
Folkskolan och realskolan skulle alltså försvinna och ersättas av en ny nioårig skola. Läroverk och yrkesskolor skulle upphöra och uppföljas med nya skolformer. Det skulle bli nödvändigt att förändra lärarutbildning och läroplaner. En ny förskola skulle komma att kopplas till den nya skolformen liksom en breddad och fördjupad vuxenutbildning och i förlängningen en ny högskoleorganisation. Vidden av beslutet stod förmodligen inte klar för alla beslutsfattare när riksdagen fattade beslutet om principerna för det svenska skolsystemets utveckling och det skulle visa sig att man redan från början hade olika uppfattningar om vad beslutet innebar, Den gamla striden om parallellskolesystemet skulle fortsätta att stå och då i första hand om differentieringen och de tre sista åren i den obligatoriska skolan.
I riksdagsbehandlingen kom mycket riktigt differentieringen att bli huvudfrågan. Högern motsatte sig den sena differentieringen men i och med koalitionsregeringen mellan bondeförbundet och socialdemokraterna 1951 fick kommissionsförslaget fullt stöd även av bondeförbundet. Folkpartiet stödde fortfarande enhetskoleprogrammet i riksdagen men motsatte sig en sammanhållen undervisning i årskurs 7 och 8.
SAF ombildas till Federationen SAF (FSAF)
Efter att ha varit en organisation där manliga, kvinnliga och småskollärarinnor kunde vara enskilda medlemmar ombildades SAF 1946 till en federation med de tre förbunden som medlemmar. Medlemsutvecklingen hade varit fallande ända sedan splittringen som tog sin början 1906. Från och med nu skulle federationen enbart ha pedagogiska uppgifter.
Ombildningen skedde två år efter det att TCO bildats och fått de nya lärarorganisationerna som medlemmar. Föreningar för kvinnliga och manliga slöjdlärare, hushållslärare, barnträdgårdslärare, teckningslärare, handelslärare, yrkeslärare m fl hade också 1948 bildat Svenska Facklärarförbundet. Läroverkslärarna valde att ansluta sin organisation Läroverkslärarna Riksförbund till SACO 1947.
1948
Konstutredningen och teckningsämnet
Svenska Facklärarförbundet (SFL) bildas genom att 10 lärarorganisationer går samman.
1949
Försöksverksamhet enhetsskola 1949-1962