Han har kallats – ”den svenska grundskolans fader”, folkskollärare, sekreterare och ordförande i SAF under flera år, läromedelsförfattare, riksdagsman för liberalerna och ecklesiastikminister under två perioder mellan 1905 och 1914. Mest känd som författare till skriften ”Folkskolan som bottenskola”, 1883. Fridtjuv Berg medverkade även som författare i Saga-bibliotekets utgivning. Som en av de ledande inom folkskolans lärarkår tog han initiativet till 1906 års undervisningskommitté som ledde till en förbättrad folkskollärarutbildning och en ny läroplan för folkskolan. Som ecklesiastikminister (utbildningsminister) kunde han också själv genomdriva seminariereformen.