Nya förbättringar av lönerna, kvinnor får bli lärare på läroverken, 1918 års skolkommission och ”lektorsdebatten”.
1913
Svenska Läraresällskapet byter namn till Läroverkslärarnes Riksförening
Kollegiets medlemmar uppmanas till medlemskap
1914
Statens kostnader för utbildning ökade mellan åren 1900 från 14 % av hela budgeten till 21 % 1920.
Manliga och kvinnliga adjunktslöner, ang. betänkande
1918
Nya förbättringar av lönerna
Riksdagen fattade beslut om ny lönereglering för läroverkslärare. Vissa förbättringar hade redan 1916 och 1917 genomförts för folk- och småskollärare. Genom dessa förändringar kom lärarlönerna i stort att jämställas med övriga jämförbara statsanställdas löner. Förbättringar kom dock inte att gälla timanställda och i synnerhet inte lärarna i de s.k. övningsämnena.
Den nya begynnelselönen för manlig adjunkt vid läroverk blev nu 4300 kronor och slutlönen 5800. Kvinnlig adjunkt (som riksdagen nu beslutat skulle införas trots motstånd från Läroverkslärarnas Riksförbund) begynnelselön 3600 kronor och 4500 i slutlön. För manlig lektor 5800 resp. 6800 och för kvinnlig lektor 4800 resp. 5600 kronor. Motsvarande löner för ämneslärarna vid samskola var 2800 – 3700. För manliga lärare vid högre allmänt läroverk i teckning och musik 3840 (32 veckotimmar) resp. 5280 medan motsvarande lärargrupper i realskolan tjänade betydligt mindre.
(1918) Manlig lektor: 5800 – 6800; Kvinnlig lektor: 4800 – 5600; Manlig adjunkt: 4300 – 5800; Kvinnlig adjunkt: 3600 – 4500; Manlig folkskollärare: 2100 – 3 000; Kvinnlig folkskollärare: 1900 – 2500; Manlig småskollärare: 1400 – 1850; Kvinnlig småskollärare: 1200 -1650;
Kvinnliga läroverkslärare trots motstånd
I samband med lärarlönenämndens beslut om nya lärarlöner kom också beslutet i riksdagen att adjunkts- och lektorstjänster skulle öppnas för kvinnor. (Men för gift kvinna endast efter medgivande av Kungl Maj:t). Läroverkslärarnas Riksförbund var emot detta och uttalade i ett dokument från 1915. Inställningen speglas här i Läroverkslärarnas Tidning nr 2 – 3 1915.
Riksdagen som fattade beslutet ansåg att kvinnor borde få behörighet till sådana befattningar, till vilka de sedan länge kunnat utbilda sig. Detta skulle ”bidraga till en fri och obunden utveckling på ifrågavarande område, en utveckling, som ej kan vara annat än med skolornas och undervisningens fördel förenlig”.
1918 års skolkommission
En skolkommission tillsätts för att föreslå en reformering av hela skolväsendet. I direktivet stod att den sexåriga folkskolan skulle bli bottenskola för alla barn. Förslaget som lades 1922 innehöll stark kritik av det s. k. parallellskolesystemet som bl. a. innebar att de barn som skulle gå vidare till högre utbildning (i första hand till den sexåriga realskolan) måste lämna folkskolan redan efter tre år. De elever som skulle läsa vidare på gymnasiet fick lämna realskolan efter femte klassen där och sedan avlägga studentexamen efter ytterligare fyra år. Enligt kritikerna av parallellskolesystemet innebar detta en segregering där de välbeställdas barn slutade i folkskolan vid nio års ålder och lämnade de fattigas barn att gå kvar i folkskolan till det sjätte skolåret. Den kommunala mellanskolan hade införts 1909. Den byggde på den sexåriga folkskolan och kunde avslutas med realexamen efter ytterligare fyra år. Den hade varit framgångsrik och visade att en modell med sexårig folkskola med påföljande fyraårig realskola som sedan kunde byggas på med treåriga gymnasier var fullt möjlig. Detta blev också kommissionens förslag.
Läroverkslärarna var emot och folkskollärarna och de högre kommunala skolornas lärare var för förslaget. Motståndet fanns också bland riksdagsmännen. Läroverkslärarnas motstånd sägs ha varit en anledning till att lönehöjningarna drog ut på tiden under denna period. Riksdagsbeslutet blev en kompromiss såtillvida att det från 1928/29 skulle bli möjligt att gå över från såväl sjätte som fjärde klass i folkskolan till de läroverk som hade parallella avdelningar. Till de läroverk som enbart hade en avdelning kunde man alltså enbart gå över från sjätte klassen. Övergång från tredje klass togs bort helt. Realskolan blev alltså fyra- eller femårig. Denna lösning mötte kritik från de som förespråkat en allmän bottenskola då den sammanhållna sexåriga folkskolan med övergång till den fyraåriga realskolan blev möjlig endast utanför tätorterna där elevunderlaget inte som i de stora städerna tillät parallella klasser.
Det nya treåriga gymnasiet byggde på realexamen och bestod av två linjer som tidigare, men i de två högsta klasserna (”ringarna”) skulle eleverna nu kunna välja olika vägar.
”Läroverk, högre kommunala och enskilda skolor”, av Gösta Lirén
1919
1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor kom i stora drag att gälla till 1950-talet.
”Lektorsdebatten”
Frågan om gemensam lärarexamen, tjänster och tjänstetitlar hade diskuterats i läroverkslärarkretsar alltsedan mitten av 1800-talet. 1919 blommade den s.k. lektorsdebatten upp inom Läroverkslärarnas Riksförbund och i Tidningen för Sveriges Läroverk debatterades frågan om gränsdragningen mellan adjunkter och lektorer.