1900-talet

Ideliga lönediskussioner, ny lönereglering, läroverket delas och kommunal mellanskola ger realexamen.

1900

Statens totala budget vid sekelskiftet var 90 miljoner. Statsbidraget till folkskollärarlönerna var 5 miljoner och till läroverkslärarna som vid denna tid var drygt 1000 anslogs 4 miljoner.

Ideliga lönediskussioner

Läroverkslärarnas löner var en het fråga under hela perioden 1882 – 1904. I riksdagen pågick samtidigt diskussioner om de reformer av läroverken som man ansåg nödvändiga. Bland annat rörde det de klassiska språkens ställning på bekostnad av införandet av andra ämnen som behövdes i det framväxande industriella samhället och i utvecklingen av medborgerliga och nationella frågor. Det sades allmänt att motståndet bland lärarna att genomföra reformer fördröjde deras möjligheter att få gehör för sina krav på löneökningar.

Lektorer och adjunkter kunde få ordinarie tjänster vid läroverken och kraven var för lektorer doktors- eller licentiatexamen och för adjunkter genomgången filosofie kandidatexamen med ämnena latin, grekiska, historia, filosofi, matematik samt någon naturvetenskap. Minst två av ämnena skulle vara närbesläktade och utgöra hälften av de akademiska betygen. Efter 1865 ställdes även krav på ett års provtjänstgöring. Kravet för att bli godkänd lärare i folkskolan var genomgången seminarieutbildning på ett eller två år.

1904

Ny lönereglering för läroverkslärarna

Riksdagen beslutar om en ny lönereglering för läroverkslärarna. En adjunkts begynnelselön höjdes från 2200 till 3000 kronor. (För penningvärdesjämförelser se www.historia.se) Slutlönen för en adjunkt höjdes från 4400 till 5 00. Vid sjukdom utgick ingen ersättning. Pensionsåldern fastställdes 1904 till 65 år med krav på 35 tjänsteår. (Hade tidigare varit 70 år med krav på 30 år). Undervisningstiden för lektorer och adjunkter i läroverken på gymnasienivå och den högsta realskoleklassen var 21 veckotimmar. I övriga delar av realskolan var den för adjunkter 24 – 28 veckotimmar och för tecknings- och gymnastiklärare i realskolan 32 timmar.

(1904) Lektor: Begynnelselön 4000; Slutlön 6000; Adjunkt: 3000 – 5000. (1906) Manlig folkskollärare: 900 – 1350; Kvinnlig folkskollärare: 900 – 1200. Småskollärare : 500 – 680. Folk- och småskollärarna hade utöver lönen fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris.

Det var Fridtjuv Berg, ecklesiastikminister och folkskollärare som lade propositionen som innehöll högre lön för manliga folkskollärare än för de kvinnliga kollegorna. Motivet var att bl. a. att de manliga i egenskap av familjeförsörjare ansågs behöva högre lön. Detta förorsakade stor splittring i folk- och småskollärarkåren där småskollärarna var de första att gå ur SAF för att sedan följas av de kvinnliga folkskollärarna och sist de manliga som ensamma kvar också trädde ur SAF och bildade eget förbund.

Mer om lönerna

Inflationen var så hög under första världskriget att priserna nära nog fördubblats – detta var ett vägande skäl för de relativt kraftiga nominella lönehöjningarna för lärarna.

1904 års lönereglering medförde visserligen en förbättring av läroverkslärarnas löner, men fortfarande var lärarlönerna sämre än för övriga statsanställda. Samma problem drabbade folkskollärarna som fick vissa förbättringar genom 1906 års lönereglering. Efter begäran från Sveriges Allmänna Folkskollärareförening att lönen för manlig och kvinnlig folkskollärare skulle höjas till 900 kronor beslutade riksdagen detta. För slutlönen skulle den för manliga folkskollärare vara 1350 kronor men för kvinnliga endast 1200 kronor. Vid sekelskiftet var folkskollärarens begynnelselön drygt 1/3 och slutlönen ¼ av adjunktens lön. Skatten var endast ca 5 – 10 % vid denna tid.

Lärarna förde under de kommande åren en envis kamp för att få löner i paritet med övriga statsanställda och 1917 kom broschyren ”Läroverkslärarnes nödläge” om behovet av högre löner för läroverkslärarna. Detta var Läroverksläranas Riksförbunds första broschyr.

1905

Läroverket delas

Läroverket delas in i en nedre del – en 6-årig realskola och en högre del, ett 4-årigt gymnasium. Gymnasiet delades in i en latinfri del – realgymnasiet, och en linje med latin, latingymnasiet. I realskolan undervisade lärarna i kristendom, svenska, tyska, engelska, historia, geografi, matematik, naturlära, välskrivning, teckning, musik och gymnastik (och i de skolor som tog emot kvinnliga elever även i handarbete). På gymnasiet undervisade lärarna dessutom i franska, filosofisk propedeutik, biologi och fysik. På latinlinjen även i latin och grekiska. Lärarna ”övade” även eleverna i teckning, musik, gymnastik och vapenövning.

Läroverken var helt fristående från folkskolan. Elev som var mellan nio och tolv och hade kunskaper motsvarande folkskolans tredje årskurs fick börja på läroverk. Efter sex år kunde eleven avlägga realskole-examen. Efter ytterligare fyra år i gymnasiet kunde man avlägga studentexamen.

Ny läroverksstadga. Läroverksöverstyrelsen inrättas vilket innebär en centralisering

1909

Kommunal mellanskola ger realexamen

Denna skolform var en påbyggnad efter det sjätte året i folkskolan. Efter fyra år i mellanskolan kunde man avlägga mellanskolexamen som var likställd med realexamen. Ett fåtal realskolor öppnades för flickor och blev samskolor. Men det stora flertalet flickor som ville studera vidare efter folkskola eller privat undervisning till högre utbildning var hänvisade till privata flickskolor som efterhand kunde få kommunala eller statliga bidrag. Dessa finansierades annars med privata donationer och skolavgifter.

Det parallellskolesystem som nu införts var ett bakslag för de som ivrade för en gemensam bottenskola. Parallellskolesystemet som efterhand blev alltmer uppdelat i olika skolformer skulle inte förrän drygt femtio år senare ersättas av den sammanhållna grundskolan.