Lärdomsskolor och undervisning på svenska, 1679 års skolordning för högre skolor, apologister, katedralskolor, djäknar och sockengång.
1500
Lärdomsskolor och undervisning på svenska
Först på 1500-talet börjar undervisning på svenska. Då inrättas lärdomsskolor – gymnasier – för blivande präster och de män ur adeln som förutsågs inneha ämbeten i riket. Lärdomsskolorna styrdes av en skolordning från 1571 som var en del av kyrkoordningen. Här var huvudämnena latin, bibel- och katekesläsning och senare även grekiska och hebreiska. Kyrkans makt över undervisning består formellt till 1859 då den statliga Överstyrelsen för skolväsendet bildas, men så sent som 1958 har domkapitlen fortfarande sin roll som statlig tillsynsmyndighet för folkskolan.
En lägre form av lärdomsskola är de skolor som inrättas för borgarklassens barn – trivialskolorna. (Trivium = grammatik, retorik och dialektik)
”Högre utbildning ett fåtal förunnat”, om vägen till den allmänna folkskolan av Gösta Lirén
1649
1649 års skolordning för högre skolor
Enligt denna skulle det finnas tre olika slag av läroanstalter: trivialskolor, gymnasier och akademier. Trivialskolan hade fyra ettåriga klasser. I trivialskolan tillämpades klasslärarsystem till skillnad från gymnasiet, där lärarna undervisade endast i vissa ämnen. Gymnasiet var fyraårigt.
Under 1600-talet sköts undervisningen i gymnasierna av rektorer, lektorer och adjunkter. I trivialskolorna av rektorer, konrektorer och kolleger.
1700
1700-talets undervisning
Nu inrättas s.k. apologistskolor som främst riktade sig till barn ur borgarklassen. Här gavs en mera praktiskt inriktad undervisning. Lärarna i dessa kallades apologister (räknemästare). Trivialskolorna var enligt den nya skolordningen fyraåriga och fanns i de större städerna. I stiftstäderna kallades de för katedralskolor. Från dessa kunde man gå vidare till gymnasierna. Ämnena blev då utökade med hebreiska, kyrkohistoria, retorik, aritmetik och geometri, men utbildningen var fortfarande helt inriktad på prästyrket.
Adeln och de mer förmögna borgarna ordnade privat grundläggande undervisning för sina barn. Studenter anlitades som informatorer eller lärare som undervisade i hemmen. Barn ur de lägre samhällsklasserna var hänvisade till de allmänna skolorna som helt finansierades genom tiggeri och donationer eller till undervisning i hemmet. Lärare och elever (djäknar) i dessa ”skolor” gick sockengång – d.v.s gick runt i socknen och tiggde ihop pengar till skolornas drift och till lärarlöner. Vissa intäkter kom även genom s.k. liksång. Eleverna sjöng då vid de mer välbärgades begravningar. Sockengången avskaffades genom beslut av Gustav III 1780 och ledde till att rekryteringen från de lägre samhällsklasserna minskade under senare delen av 1700-talet.
1724
Enligt 1724 års skolordning skulle lärarna vid den högre utbildningen inte längre utses av kungen utan utnämnas av biskoparna.