1963
Försöksverksamhet med femdagarsvecka
Artikel i Svensk Skoltidning om femdagarsveckan:
http://lararnashistoria.se/node/156?popup=true&TB_iframe=true&height=490&width=640
”Femdagarsvecka med oförändrat skolår”, LR:s syn:
http://lararnashistoria.se/node/813?popup=true&TB_iframe=true&height=490&width=640
Manliga och kvinnliga folkskollärare (SF och SFF) går samman och bildar Sveriges Lärarförbund (SL), Uppslagsbok för folkskolan byter namn till Årsbok för skolan (SL)
”Grundskolan är uppbyggd av tre likvärdiga stadier”, Svensk Skoltidning om lågstadiets betydelse:
http://lararnashistoria.se/node/155?popup=true&TB_iframe=true&height=490&width=640
1966
Offentlighetsanställda ges konflikt- och förhandlingsrätt
Privatanställda tjänstemän hade sedan 1936 rätt att sluta sig samman i föreningar och att strejka. Arbetarna hade haft denna rätt sedan 1906 då de även tvingats acceptera den sedan dess centrala paragrafen 32 i SAF:s stadgar: arbetsgivarens rätt att anställa och avskeda arbetare. Men den lagliga rätten att förhandla och vidta stridsåtgärder omfattade inte offentliganställda tjänstemän. TCO förde sedan trettiotalet en envis kamp för denna rätt och 1947 ställde SACO och SR (Statstjänstemännens Riksförbund) samma krav. 1954 resulterade det i att de kommunalanställda fick förhandlings- och konflikträtt. (Dock ej kommunalt anställda lärare och skolledare med statligt reglerade löner.) Slutligen fick även de statligt anställda denna rätt 1966.
Reformen hade och har fortfarande mycket stor betydelse för lärarna och för demokratiseringen av skolan. Lärarna hade tidigare inte haft ställning som likvärdig part i överläggningar med arbetsgivare i den meningen att de kunnat sätta kraft bakom sina krav. I och med 1966 års arbetsrättsliga reform fick lärarna – genom lagen om kollektivavtal för offentliganställda – förhandlings- och laglig rätt att vidta konflikt. Huvudavtal som reglerade formerna för förhandlingar mellan parterna upprättades på det statliga och kommunala området. Under sjuttiotalets stora arbetsrättsliga reformer med medbestämmandelagen (MBL) och de utbildningsinsatser som kunde genomföras i samband med lagens införande förstärktes lärarnas organisationer både numerärt och reellt genom att fackliga förtroendemän kunde utses på arbetsplatser och på betald arbetstid företräda medlemmarna i såväl individuella som verksamhetsfrågor.
Genom nya lagar som lagen om anställnings (LAS), lagen om facklig förtroendeman (FFM-lagen), arbetsmiljölagen (AML), jämställdhetslagen m fl kunde också ett antal avtal kopplade till lagstiftningen slutas för att ge lärarna och övriga offentliganställda inflytande över snart sagt alla frågor som rörde verksamheten och de anställdas villkor. Lärarorganisationerna byggde ut sina lokalavdelningar och småningom fanns i de flesta städer expeditioner bemannade med fackliga förtroendemän med stor kunskap om de nya lagarna och avtalen. De utbildade i sin tur ombud på arbetsplatserna.
1966 års förhandlingar
Förhandlingarna som rör de statsanställda tjänstemännen – och därmed flertalet lärare – strandar på frågan om löne-eftersläpningen mot LO-kollektivet på det privata området. Under medling sluts en överenskommelse för TCO-S grupper för tre år, medan det för SACOs medlemmar leder till en strejk som för lärarnas del kom att röra läroverk vid ett tjugotal läroverk.
Arbetsgivarna svarar med lockouthot för samtliga medlemmar i Lärarnas Riksförbund ca 20 000 lärare. Lockouten trädde i kraft och ledde till att SACO tog ut samtliga statligt anställda tjänstemän i en tredagars strejk. Strejken pågick i fyra veckor innan parterna kunde komma överens efter medling. Detta var den första strejken sedan förhandlingsrätten trätt i kraft och fick inte något allmänt stöd i opinionen då den uppfattades handla om högavlönade akademiker. Lärarstrejken skulle emellertid följas av flera under 70- och 80-talen.
Sveriges lärarförbund och Svenska Facklärarförbundet hade tagit fram ett gemensamt lönepolitiskt program (LpTfu) som i korthet innebar krav på reallöneskydd, standardförbättringar och utjämning mellan lärarkategorierna – det sista formulerades som att avståndet mellan högst och lägst betald lärare skulle halveras på tio år.
”Sammanhållet högstadium – gagnar alla elever, jämställer alla ämnen”, Småskollärarförbundets tidningsledare:
http://lararnashistoria.se/node/805?popup=true&TB_iframe=true&height=490&width=640
1967
Den s.k. Du-reformen genomförs på 60-talet. Tidigare hade elever och lärare inte duat varandra – tilltalsorden var ”Ni, Herr och Fru” även lärare emellan. Statsrådet Sven Moberg uppmanade i ett föredrag 1967 lärarna att införa du-reformen i skolan vilket redan hade skett i många skolor.
Beslut att kommunerna ska ansvara för den allmänna vuxenutbildningen som därmed blev Komvux.
FSAF blir Stiftelsen för förvaltning av SAF:s tillgångar (SSAF)
Småskollärarinnorna (SSLF) går med i Sveriges Lärarförbund (SL)
”SFL-uppvaktning om läroplansöversynen”:
http://lararnashistoria.se/node/810?popup=true&TB_iframe=true&height=490&width=640