Förhandlingar och konflikt präglar 1970, SIA-utredningen tillsätts och diskuteras de följande åren och även utredningar om betygssättning och ny lärarutbildning tillsätts. Lärarnas situation är ansträngd.
1970
1970 års förhandlingar och konflikt
Statstjänstemännens löner – och därmed lärarnas – släpade efter och förhandlingarna ledde till att TCO-S varslade om konflikt för 13 000 medlemmar varav 5000 var lärare och skolledare. Även SACO och SR (Statstjänstemännens Riksförbund – som senare gick ihop med SACO) varslade nu om konflikt för 3000 medlemmar. Arbetsgivarna svarade med lockoutvarsel för 28000 lärare och skolledare. Trots medling bröt konflikt och lockout i kraft. Förhandlingar upptogs igen och verkade leda till enighet. SACO krävde då undantag från lockouten för sina medlemmar i Lärarnas Riksförbund. Detta godkändes inte och konflikten utvidgades genom ytterligare lockoutvarsel av SRs medlemmar inom försvaret. Konflikten som också störde tågtrafiken och ledde till störningar inom industrin ledde till slut till att regeringen hotade med en stopplag som stiftades och innebar ett bakslag för respekten för de fackliga organisationernas nyvunna förhandlings- och konflikträtt och rätten ifrågasattes på många håll.
Ett förslag till överenskommelse nåddes, men Sveriges Lärarförbund ansåg inte att utfallet av avtalet för småskollärarna var acceptabelt. Avtalet tecknades trots detta av TCO-S och väckte starka protester bland lärarna i Sveriges Lärarförbund.
1978 års avtalsrörelse innehåll varsel om konflikt utan att några stridsåtgärder utlöstes. Det var ett uttryck för missnöjet med eftersläpningen på lärarområdet och i medlingsförhandlingarna både 1977 och 1978 lades de viktigaste lärarfrågorna åt sidan.
1971
SIA -utredningen (Skolans inre arbete)
SIA-utredningen tillsätts 1970 med Sven Åke Johansson som huvudsekreterare. Lärarorganisationerna krävde att få medverka och en expertgrupp bildades där lärarna ingick. Huvudpunkten för utredningen var skolans arbetsmiljö, men även problemet med stöd till de ”underpresterande” eleverna, lärarnas fortbildning för specialpedagogiska insatser, skolpsykologers ställning och uppgifter mm ingick i direktiven som särskilt betonade att ”en organisatorisk differentiering av eleverna på skilda studievägar så långt möjligt skulle undvikas”.
SIA-utredningens föreslog en rad åtgärder i ett mycket omfattande betänkande på över 900 sidor. Man sade att utredningen startade som en arbetsmiljöutredning men slutade som en decentraliseringsutredning. Inga fler centrala regler skulle lösa problemen. Lösningarna måste komma inifrån skolan – inte utifrån. Man ansåg att lärarnas beroende av, och ofta flykt in i, fasta regler var ett hinder redan på skolkommissionens tid. Däremot ansåg utredningen att om en decentralisering leder till ökad olikhet mellan svagpresterande och övriga måste statsmakterna ingripa.
Ett av de viktigaste förslagen i SIA-utredningen var den samlade skoldagen. Ett särskilt statsbidrag skulle utgå för att skolorna skulle kunna ordna sysselsättning för eleverna på eftermiddagen med de pedagogiska målen i läroplanen som syfte. Utöver detta förslag fanns förslag om ett nytt statsbidragssystem och om en ny läroplan för grundskolan.
SIA:s förslag väckte stora diskussioner och visst motstånd i lärarkåren. I Sveriges Lärarförbund väckte ledningens förslag till remissvar krav på extrakongress som också genomfördes. SIA-beslutet togs av riksdagen 1975 men genomförandet skedde i flera olika steg under 70-och 80-talen.
”1971 konfliktade akademikerna på nytt”, av Gösta Lirén
Skolans arbetsformer
Riksdagens ambitioner att ”omvandla skolan” visade sig inte så enkla att förverkliga. Skolöverstyrelsen ålades genomföra omfattande fortbildning och informationsinsatser för att följa upp intentionerna i den nya läroplanen. Sveriges Lärarförbund och Facklärarförbundet var positiva till att man undersökte olika vägar för att förändra vissa traditionsbundna attityder till skolans mål, metoder och utvärderingsprinciper – den s k MUT-projektet – som föreslagits av Skolöverstyrelsen. Projektet väckte dock stora protester i lärarkåren och lades ned.
Oron i skolorna växte under 1970 – grundskolereformen var omfattande och ledde till problem i skolorna – lokalbristen och lärarbristen lättade visserligen något mot slutet av sjuttiotalet, men den sammanhållna skolan ställde stora krav på lärare och elever. Detta visade sig tydligast på högstadiet. Växande krav på elevdemokrati kom från elevorganisationen som var missnöjda med att intentionerna i läroplanen när det gällde denna fråga inte infriades. Lärarnas arbetsmiljö var på många håll oroväckande. Specialundervisning i hjälpklasser hade förekommit alltsedan 40-talet, men tilltog nu och ett stort antal skolmognadsklasser, läsklasser och individuell stödundervisning anordnades för att hjälpa de svagpresterande eleverna. Anordnandet av kliniker, kompanjonlärare och obs-klasser ledde till ett närmast fritt tillsättande av speciallärare. Till slut ledde denna expansion till att Skolöverstyrelsen utfärdade regler för hur många speciallärartjänster som kunde tillsättas: i genomsnitt en heltidsarbetande speciallärare på fyra heltidsarbetande reguljära lärare.
Sveriges lärarförbund gjorde 1970 en egen utredning om lärarnas arbetssituation. Den visade att situationen för lärare och elever var klart otillfredsställande. Alla tre lärarorganisationerna vände sig nu till Skolöverstyrelsen och krävde snabba åtgärder för att underlätta situationen för lärarna i samband med införandet av Lgr 69. Detta ledde till att den så kallade SIA-utredningen tillsattes för att utreda skolans arbetsmiljö.
1972
Parallellskolesystemet avvecklat.
1973
Betygstredningen BU 73
Betyg eller inte betyg? Relativ betygsätting, absolut betygsättning, målrelaterad betygsättning? Detta var ämnet för debatt i lärarled, i skolbyråkratin och i riksdagen. Flera utredningar tillsattes och lärarna deltog med stort engagemang. Meningarna i lärarkåren var delade, men krav på en betygsfri skola restes från många håll.
För att utreda betygssystemet tillsattes en parlamentarisk utredning som kom med en diskussionspromemoria hösten 1974. Utredningens majoritet ansåg att bedömning av elevernas prestation i skolan i form av information till elever och föräldrar från lärarna var nödvändig. Majoriteten ansåg dock att någon traditionell betygsättning inte behövdes i grundskolan. Minoriteten ville ha graderade betyg för intagning till gymnasieskolan. De individrelaterade bedömningarna skulle ske i form av samtal och vid grundskolans slut skulle ett intyg om fullbordad skolgång utfärdas. För intagning till gymnasieskolan skulle en tregradig skala för omdöme från skolan användas tillsammans med en rad andra kriterier som arbetslivserfarenhet, förutbildning m.m.
Av medlemmarna i Sveriges Lärarförbund var en majoritet för att ha kvar betygen på högstadiet och en minoritet (70 av 200 lokalavdelningar) för en betygsfri grundskola. Högstadielärarföreningen var för betygsfritt låg- och mellanstadium och i princip för ett betygsfritt högstadium om forskning kunde visa vilka andra motivationsskapande åtgärder som kunde ersätta betygen.
Riksdagen beslöt i samband med den nya läroplanen Lgr 80 som byggde på riksdagens beslut om skolans inre arbete (SIA) 1976 att betyg skulle sättas från årskurs 8 och 9 på en femgradig skala med 3 som godkänd.
1974
SSK-utredningen (skolan, staten, kommunen): SOU1974:36
LAS74
Utredning om ny lärarutbildning tillsätts – LUT74
Grundskolans genomförande var det avgörande steget på vägen bort från parallellskolesystemet mot ett allt enhetligare system. I och med grundskolan skapades en gemensam sammanhållen skola för alla elever under hela den obligatoriska skolgången. Det sista steget – att anpassa lärarutbildningen för den nya skolan återstod och skulle ske 1991.
Regeringen kom 1974 med direktiv för en ny lärarutbildning. Motiven är den nya lärarrollen i Lgr80, SIA-utredningen och behovet av samverkan mellan förskola och skola.
Den nya grundskollärarutbildningen sjösattes först 1988. Och innebar en allmän linje med två huvudinriktningar – En för lärare i årskurserna 1 – 7 med 140 poäng och en med inriktning mot årskurserna 3 – 9 med 160 poäng.
”Unckel-utbildningen” kom 1992 – en parallell grundskoleutbildning där allmänna ämnesstudier kunde kompletteras med 40 p praktiskt pedagogisk utbildning och ger därmed behörighet för lärartjänst Lärarförbundet kritiskt, LR positivt.
Lärarna och LUT 74
Om lärarutbildningen, LUT 74 och LR