Lönereglering för folkhögskolelärare, Svenska Folkhögskolans Lärarförening (SFHL) bildas, Folkhögskolereformen kommer 1912 och en resolution tas om att inte ge graderade kunskapsbetyg.
1902
Kring sekelskifet fanns 30 folkhögskolor och eleverna kom inte längre enbart ur bondebefolkningen. Många arbetarungdomar sökte sig dit och de framväxande folkrörelserna började grunda sina egna folkhögskolor.
Lönereglering för folkhögskolelärare
1902 tillsattes en löneregleringskommitté för statsanställda. Den fick igenom att folkhögskolelärarnas anställningstid på folkhögskolor skulle räknas vid anställning vid läroverk. Detta var ett steg på vägen mot uppvärdering och likställighet med övriga lärare.
Svenska Folkhögskolans Lärarförening (SFHL) bildas 1902 men redan många år tidigare hade lärarna samlats till folkhögskolemöten.
J.V. Johnson och SFHL:s styrelse om föreningens bildande
Ellen Key och Grundtvig
Ellen Key (1849 – 1926) drömde om att starta en folkhögskola på sin fädernegård för bygdens flickor men fick överge dessa tankar när fadern gick i konkurs och gården fick säljas. Ellen Key kom senare att hämta idéer och inspiration för sin vision om skolan hos Grundtvig och den danska folkhögskoletraditionen.
Konfidentiellt meddelande om mindre bemedlade lärjungar
1905
Unionsupplösningen
1906
Lärarlöner och villkor
På folkhögskolemötet i Jönköping diskuterades lönefrågorna livligt. Lärarna hade överlag dåliga löner och skillnaden mellan rektorernas och lärarnas löner var stora. Trots att många lärare rekryterades från universiteten var lärarlönerna låga. Lönerna bestämdes helt enväldigt av varje skolas styrelse och skiftade mycket från landsting till landsting. Det var inte ovanligt att rektorerna som ofta var disputerade hade flera gånger högre lön än en lärare vid skolan. De kvinnliga lärarna hade ännu lägre lön än sina manliga kollegor. Om en manlig folkhögskollärare vid sekelskiftet hade en årslön på 1 400 var den kvinnliga lönen 1 200 kronor.
Att verka för statlig lönereglering sågs av många som ett hot mot folkhögskolans frihet, samtidigt som andra såg det som en nödvändighet för att kunna rekrytera och behålla duktiga lärare.
Folkhögskolemötet 1898 krävde ökade statsbidrag och ökade anslag för att klara högre lärarlöner. Det ledde till att folkhögskolorna 1900 fick höjda statsbidrag och anslag till lärarutbildning.
Vid 1906 års lärarmöte i Jönköping hade ställts en rad krav på likställighet med lärarna i de allmänna läroverken och man krävde en stadga för folkhögskolorna som bl a skulle innehålla garantier mot godtycklighet vid anställning och avskedande.
”Nordisk eller svensk” ur tidningen Sveriges Väl
Inbjudan till svenskt folkhögskolemöte i Jönköping
Läs: Folkhögskoleschismen | av Lena Skördeman
Artikeln berättar om folkhögskolans föregångsmän vid denna tid: Theodor Holmberg, Herman Odhner och Hjalmar Hedén – och en strid som utspelades kring folkhögskolemötet 1906
1912
Folkhögskolereformen 1912
Genom folkhögskolereformen 1912 blev villkoret för statsbidrag till folkhögskolan att föreståndaren och minst en lärare till skulle anmälas och avgifter betalas in till pensionsanstalten dit folkhögskolorna tidigare fått rätt att ansluta sig. Det var Fridtjuv Berg som drev igenom reformen som bland annat innebar att styrelsernas rätt att tillsätta och avskeda lärare inskränktes genom inrättande av en folkhögskoleinspektör som måste höras innan en lärare anställdes eller entledigades. (Fridtjuv Berg gick en tid i sin ungdom på Askovs folkhögskola på Jylland som inrättats 1864.)
På det allmänna folkhögskolemötet i Västerås 1913 togs en resolution om att folkhögskolan inte skulle ge graderade kunskapsbetyg.
1919
Folkhögskolestadgan 1919 motsvarade på de flesta punkter kraven från lärarmötet 1906.