1899
Artikel av Fridtjuv Berg om betydelsen av ”sund ungdomsläsning”:
http://lararnashistoria.se/node/612?popup=true&TB_iframe=true&height=490&width=640
1900
Ny skolstadga
1905
Läroverksöverstyrelsen inrättas vilket ger en centralisering
SAF och lärarnas inflytande
Under tiden från folkskolans inrättande och fram till 1905 hade folkskollärarna så gott som inget inflytande i skolfrågor. SAF som arbetade målmedvetet med att stärka folkskolans och lärarnas ställning lyckades till slut under Fridtjuv Bergs ministertid få igenom beslut om lärarrepresentation i skolråden och om en central folkskoleöverstyrelse där två representanter för SAF ingick 1913. SAF verkade också för att kyrkans inflytande över skolan skulle minska till förmån för den folkvalda riksdagens styrning. Inspektionen av folkskolan hade tidigare skett genom att präster och läroverkslärare hade det som bisyssla. 1915 ledde SAFs ansträngningar att omorganisera inspektionen till att folkskoleinspektörer tillsattes på heltid.
Ledande folkskollärare på viktiga poster
Både Emil Hammarlund och Fridtjuv var liberaler och ledamöter i riksdagen från 1884 resp 1891. Fridtjuv Berg blev ordförande i 1906 års folkundervisningskommitté och ecklesiastikminister i Karl Staafs båda regeringar 1905 – 06 och 1911 – 1914. Fridtjuv Berg kunde genom att utveckla de tidigare idéerna om en bottenskola till ett politiskt och pedagogiskt program och sin ställning som minister medverka till beslut på vägen till förverkligandet av denna medborgarskola/bottenskola. Hans skolsyn präglades av socialt patos och demokratiska ideal och han vände sig mot folkskolans dåvarande roll som ”fattigskola”. Att sortera barn efter hemmens sociala ställning i samhället i parallellskolesystemet var till skada för hela samhället enligt Berg och förespråkarna för folkskolan som en allmän bottenskola. Dessa tankar fick stöd i de framväxande folkrörelserna och hos liberalerna och i växande grad även hos den framväxande arbetarrörelsen och det socialdemokratiska partiet.
Efter rösträttsreformen bildade liberaler och socialdemokrater samlingsregering 1917 och Folkskolläraren Värner Rydén kunde som ecklesiastikminister i Edén-Branting-regeringen 1917 lägga fram ytterligare förslag för beslut om bottenskolan i riksdagen. Efter Fridtjuv Bergs död 1916 skedde en åsiktsförskjutning i skolfrågor i det liberala partiet som nu delats i två – de neoliberala och de frisinnade.
——–
SAF inrättar en upplysnings- och rättshjälpsbyrå för hjälp till medlemmarna:
SAF:s pressklipp: artikel av ”en moder” om sedlighetsfrågan:
http://lararnashistoria.se/node/493?popup=true&TB_iframe=true&height=490&width=640