Svenska Facklärarförbundets historia

Svenska Facklärarförbundet grundades, som det sista av lärarförbunden inom TCO, den 31 augusti 1948. En föregångare, Samverkande Lärarförbunden, hade då varit verksam från 1 september 1947.

De stora lärargrupperna inom läroverket och folkskolan var tidigt organiserade. Vid sidan av dessa grupper undervisade i allt högre grad facklärare i övningsämnen, såsom teckning, slöjd, musik, gymnastik och hushållsgöromål. Dessa lärare bildade också relativt tidigt egna organisationer för att förbättra ämnenas ställning och den egna lönen. Tidigt ute var teckningsläraresällskapet och gymnastikläraresällskapet som bildades 1884. Dessa organisationer var tämligen små. Teckningslärarnas riksförbund hade exempelvis 1914 knappt 100 medlemmar. Flera av yrkeslärarorganisationer startade egna tidskrifter under 1900-talets första decennier.

Det var dessa mindre ämnes- och yrkesförbund som 1948 gick samman till Svenska Facklärarförbundet. Inför samgåendet diskuterade organisationsstrukturen. Från centralt håll ansågs det fördelaktigast med ett enhetligt förbund och att de samgående föreningarna skulle upplösas. Detta kunde dock inte accepteras av vissa förbund, vilket gjorde att föreningarna kvarstod med en facklig överbyggnad. Förbundet handlade de fackliga frågorna medan medlemsorganisationerna, riksföreningarna, skötte yrkesfrågorna samt inkasserade medlemsavgifterna. Den enda lokala/regionala organisationen var de riksföreningarna hade.

I takt med SFL:s växande medlemsantal ökade också kraven på en mer enhetlig organisation. Den tilltagande decentraliseringen av skolan under 1970-talet bidrog också till att negativa effekter av organisationsmodellen uppstod. Ute i kommunerna och på de enskilda skolorna fanns inga SFL-organ, vilket gjorde förhandlingsläget besvärligt. Under kongresserna under 1970-talet ändrades organisationen successivt till en enhetlig organisationsform och de federativa inslagen försvann.

Under 1970- och 1980-talen diskuterades också samgående med Svenska Lärarförbundet (SL).  Efter 17 års utredande och förhandlingar inom de båda organisationerna togs 1988 beslutet om samgående. Ledningen i Lärarnas Riksförbund (LR) hade under remissarbetet 1987 inför samgåendet förordat att även LR skulle ingå i en ny enad lärarorganisation. Denna uppfattning delades dock inte av en majoritet av LR:s kongressombud 1987.

Vid samgåendet upphörde riksföreningarna som tidigare funnits i Svenska facklärarförbundet. De ersattes av ämnesråd och skolformsnämnder. Denna omvandling skedde inte utan protester från de tidigare föreningarna – bland annat från företrädare för förskollärarna. En fristående organisation för yrkesfrågor för dessa bildades utanför Lärarförbundet – Sveriges Förskollärares Yrkesförening.

Under perioden 1953 till 1990 utgav SFL tidskriften Fackläraren.

Mer bakgrund

Det var till stor del TCO som drev på bildandet av en enhetlig organisation för övnings-, yrkes- och speciallärare. Dessa lärargrupper hade varit splittrade på ett flertal organisationer uppdelade efter både ämnes- och könsgränser. De tidiga lärarorganisationerna var ofta väletablerade och hade starka yrkestraditioner. Behovet av starka organisationer också för förhandlingsverksamheten hade dock blivit stort. Då TCO, i enlighet med sin organisationsplan, sökte samla facklärargrupperna i en organisation mötte man problem. Samverkande lärarförbunden, som upprättades 1947, var endast en kanslikartell, till vilken Slöjd- och Yrkeslärarnas Riksförbund, Sveriges Slöjdlärarinneförening samt Sveriges Överlärarförbund anslöt sig. Dessa tre grundade ett år senare, tillsammans med Föreningen Sveriges Vävlärarinnor, Svenska Facklärarförbundet. Handelslärarna hade då också anslutit sig till Slöjd- och Yrkeslärarna. Nya grupper anslöt sig nu snabbt till förbundet.

SFL var till formen en federation. Förbundet handlade de fackliga frågorna medan medlemsorganisationerna, riksföreningarna, skötte yrkesfrågorna samt inkasserade medlemsavgifterna. Den enda lokala/regionala organisationen var de riksföreningarna hade. Organisationsfrågor- och utredningar blev legio inom förbundet. Först 1962 inrättades kretsar över riksföreningsgränserna inom förbundet. Detta var en central förutsättning för det lokala förhandlingsarbetet.

Enligt TCOs organisationsplan skulle man ha ett samlat lärarförbund. SFL skulle gå ihop med det främst inom folkskolan, senare grundskolan, verksamma Sveriges Lärarförbund. Ett hinder för detta var SFLs federativa organisation. 1980 upphörde denna dock och riksföreningarna blev yrkesföreningar inom ett enhetligt SFL. Lokalavdelningarna och inte föreningarna blev basen för SFL. Med Lärarnas Riksförbund, inom SACO/SR, hade SFL vissa kontakter men också konkurrens om en del medlemsgrupper.

SFL växte kraftigt i storlek, främst genom förskolans utbyggnad. Detta bidrog också till spänningar och intern politisk debatt. Strid om ordförandeposten förekom. Då det vid 1980-talets slut blev klart med ett sammangående med Sveriges Lärarförbund var SFL större än detta.

Ytterligare material om SFLs medlemsgrupper finns i arkiven för SFLs riks/yrkesföreningar. Flera av dessa gav också ut medlemstidningar, vilka ingår i föreningens arkiv. SFL var anslutet till TCOs förhandlingskarteller TCO-S, för den statliga sektorn, samt KTK för den kommunala. SFL var även anslutet till TBV, Tjänstemännens Bildningsverksamhet.

Ordförande i SFL:

Axel Karlbom 1948-1949
Ruth Ager 1949-1962
Einar Khans 1962-1971
Tor Alm 1971-1977
Gunnar Rundgren 1977-1980
Christer Romilsson 1980-1990