Flera av folkhögskolans förgrundsgestalter var aktiva i debatten om unionsupplösningen 1905. Det gav eko i rikspressen och väckte viss förvåning att en lärarkår som var känd för stark sammanhållning och gemensam värdegrund i utbildningspolitiska frågor nu gav upphov till det som beskrivs som ”Folkhögskoleschismen” i Lena Skördemans artikel.
