Utbildning för vuxna

Under de senaste 300 åren har vuxenutbildning tagit många former och formats av samhällets förändringar. Från 1700-talets barnmorskeutbildningar till dagens Komvux och SFI har utbildning för vuxna vuxit fram vid sidan av det reguljära skolsystemet, ofta som svar på nya behov på arbetsmarknaden eller i samhället.

Nya vägar för vuxna

Många utbildningsvägar har riktats till vuxna: hushållningssällskap, lantbruksskolor, yrkesskolor, aftonskolor, korrespondensinstitut, arbetsmarknadsutbildningar och studieförbund. De har ofta haft olika huvudmän – folkrörelser, kommuner, stiftelser eller staten – men gemensamt är att de öppnat möjligheter för vuxna att förvärva ny kunskap. Fram till mitten av 1900-talet dominerade frivilliga eller statligt stöttade initiativ, innan enhetliga offentliga utbildningsformer växte fram. 

Komvux

Real- och studentexamen var eftersträvansvärda mål för många vuxna, särskilt genom aftonskolor, folkhögskolor och korrespondensinstitut. Den moderna vuxenutbildningen tog form genom denna utveckling och den blev från 1968 en allt mer integrerad i det reguljära utbildningssystemet då Kommunal vuxenutbildning (Komvux) inrättas. 

Yrkesskolväsendet hade sina rötter i de gamla apologistskolorna men framförallt utanför skolsystemet i skråväsendet under medeltiden. Rätten att utöva ett hantverk var förenad med skyldigheten att utbilda hantverkare. Teknisk utbildning och handelsutbildning uppstod på 1800-talet i handelsinstitut och tekniska elementarskolor då även skolor för vårdyrken och husligt arbete startade i enskild regi.

Näringsfrihetsförordningarna i mitten av 1800-talet avskaffade skråtvånget och industrialiseringen skapade ett behov av nya yrkesutbildningar, inte minst då jorbruket moderniserades.

Bland de tidigaste var barnmorskeutbildningen. Den etablerades redan på 1700-talet men utvecklades under 1800-talet och reglerades statligt.

Hushållningssällskapen erbjöd från 1810-talet rådgivning och kursverksamhet inom jordbruket. Med statligt stöd och anställda konsulenter reste de över landet för att sprida ny teknik och ge praktisk utbildning till lantbrukare och hushåll. Under samma tid växte lantbruks- och lantmannaskolorna fram, riktade till unga vuxna på landsbygden. Dessa skolor, ofta små internat med teoretisk och praktisk undervisning, utbildade framtida arbetsledare inom jordbruket. Efter att folkhögskolorna började etableras erbjöd även de lantbrukskurser kombinerat med allmän samhällsbildning. 

Under seklets andra hälft började sjuksköterskeutbildningar ta form, oftast som initiativ av kvinnor från överklassen. De utgick ifrån en syn på yrket som ett ”kall”, men hade också höga kvalitetsambitioner. Undervisningen bedrevs av både läkare och sjuksköterskor och formaliserades stegvis.

Inom de framväxande folkrörelserna som nykterhets- och arbetarrörelsen började man organisera självlärande grupper, studiecirklar, utan särskilda lärare, men med boken som kunskapskälla. Denna enkla och billiga modell blev så småningom kärnan i det svenska studieförbundssystemet.

Yrkesutbildningar för vuxna fick mer formaliserade former, särskilt inom industri, handel och hantverk. I lärlingsskolor och yrkesskolor kunde vuxna komplettera tidigare praktisk erfarenhet med teoretiska kunskaper. Många utbildningar bedrevs som kvälls- eller deltidsstudier.

Studieförbundens ställning förstärktes genom statsbidrag och studiecirklarna blev en väg till både bildning och gemenskap – särskilt i glesbygd och inom arbetarrörelsen.

Samtidigt ökade behovet av körkortsutbildning, vilket gav upphov till trafikskolor – till en början privata, men senare mer reglerade. Även lanthushållsskolorna expanderade under denna tid. De erbjöd unga kvinnor utbildning i hushållsekonomi och lanthushållning och bidrog till att sprida nya ideal om hem och modernitet.

Brevundervisning

En annan viktig form var korrespondensinstituten, där Hermods spelade en pionjärroll. Genom brevundervisning kunde vuxna studera i egen takt. Med tiden breddades utbudet till att omfatta tekniska, ekonomiska och akademiska ämnen – även förberedelser för real- och studentexamen.

Statens aftonskola startade 1938/39 som en försöksverksamhet för vuxna med sikte på examen. Det var en viktig föregångare till det som senare skulle bli Komvux.

Efter andra världskriget tog vuxenutbildningen fart i takt med välfärdsstatens utbyggnad. Statens kompletteringsgymnasium (1955) och Statens skola för vuxna (1956) gjorde det möjligt att komplettera och läsa upp betyg. 1953 blev det möjligt att få tillträde till universitetens filosofiska fakulteter utan studentexamen men med betyg i vissa – i allmänhet sju – centrala ämnen. Detta ledde till att flera studieförbund startade kvällsgymnasier för vuxna.

Arbetsmarknadsutbildningen (AMU) skapades för att rusta om arbetskraften i takt med industrins omvandling. AMU-centra etablerades över hela landet och erbjöd praktisk utbildning nära knutet till yrkeslivet.

SFI inrättas

Svenska för invandrare (SFI) inrättades då arbetskraftsinvandringen ökade. Från 1965 bedrevs den i studiecirkelform, men blev 1986 en egen skolform med läroplan och kompetenskrav för lärare. Kommunerna tog över huvudmannaskapet 1991.

I och med att den nya gymnasieskolan bildas 1968 startade Kommunal vuxenutbildning (Komvux). Den samlade flera tidigare utbildningsformer och erbjöd vuxna avgiftsfri undervisning med samma mål som ungdomsgymnasiet. På 1980-talet fick Komvux en egen läroplan. Det blev en skolform med egna skolor, fasta tjänster och vuxenpedagogik som ideal. I samband med kommunaliseringen av skolan 1991 försvann den egna läroplanen. Privata aktörer började driva utbildning, och flexibilitet och konkurrens blev centralt. Med Kunskapslyftet 1997–2002 gjordes en massiv statlig satsning på vuxenutbildning, där 800 000 personer deltog. Komvux fick åter en nyckelfunktion, men nu i ett system där privata och offentliga aktörer verkade sida vid sida.

Efter år 2000 expanderade vuxenutbildningen, särskilt Komvux och SFI, och antalet studerande ökade kraftigt. SFI integrerades i Komvux 2016. Allt fler utbildningar har lagts ut på privata utbildningsföretag och studieförbund. 2019 bedrevs mer än hälften av all Komvux-verksamhet av andra än kommunen. Det har skapat nya dilemman kring uppföljning, kvalitet och lärarnas anställningstrygghet.

Vuxenutbildningen har använts av staten för att lösa både integrationspolitik och arbetsmarknadsbrist. Lärarna förväntas arbeta individanpassat, digitalt, flexibelt och ofta under osäkra anställningsvillkor.

Ständig omplanering

Undervisningen bedrivs året om med kontinuerlig antagning, vilket kräver ständig omplanering. Även administrationen har ökat. Lärarlegitimation infördes 2011, men utan specifik inriktning mot vuxenutbildning.

Vuxenutbildningen är en expansiv men komplext styrd del av det svenska utbildningssystemet – avgörande för integration, kompetensförsörjning och livslångt lärande, men samtidigt präglad av osäkerhet, både för deltagare och personal.

• Barnmorskeutbildning: Startade 1708 och erbjöd tidig yrkesutbildning för kvinnor i vuxen ålder. Utbildningen professionaliserades gradvis och knöts på 1900-talet till sjuksköterskeyrket.
• Hushållningssällskapen: Verksamma från 1800-talets början. Spred kunskap genom konsulenter inom jordbruk och hemhushåll. Utbildningsinsatserna var folkbildande och omfattade praktiska kurser.
• Lantbruks- och lantmannaskolor: Etablerades från 1840-talet och riktades till unga vuxna med praktisk erfarenhet. Erbjöd teoretisk jordbruksutbildning. Inlemmades i gymnasieskolan på 1960-talet.
• Sjuksköterskeutbildning: Vuxenutbildning med ”kallskaraktär” från 1850-talet. Formellt reglerad från 1919. Blev gymnasial och senare högskoleutbildning.
• Lanthushållsskolor: Utbildade kvinnor i hushållsarbete och hemkunskap. Fanns under 1900-talet och hade formaliserad lärarutbildning. Avvecklades successivt efter 1970-talet.
• Korrespondensinstitut: Exempelvis Hermods och NKI. Gav distansutbildning från 1900-talets början, ofta med sikte på real- eller studentexamen. Var en viktig väg till utbildning för många vuxna.
• Studiecirklar: Växte fram från 1900-talets början inom folkrörelserna. Blev en bärande form för folkbildning, särskilt i glesbygd. En väg till utbildning även för invandrare och kulturarbetare.
• Trafikskolor: Utbildning för körkort växte fram i takt med bilismen. Trafikläraryrket blev successivt reglerat och har idag sin plats inom yrkeshögskolan och Komvux.
• Yrkesutbildningar inom industri, hantverk och handel: Vuxenutbildning med rötter i lärlingssystemet. Blev formell under 1900-talet genom yrkesskolor. Integrerades senare i Komvux och arbetsmarknadsutbildning.
• Arbetsmarknadsutbildningar (AMU): Statsstyrda utbildningar för att motverka arbetslöshet. Fick ökad betydelse från 1950-talet. Genomgick omfattande förändringar under 1990-talet och bedrivs idag av upphandlade aktörer.
• Svenska för invandrare (SFI): Startade 1965 för att möta språkbehov hos arbetskraftsinvandrare och flyktingar. Först organiserad av studieförbund, senare inom AMU och från 1991 under kommunalt ansvar. Fokus har skiftat från enbart språk till integration, individanpassning och språkutveckling i relation till arbete. Antalet deltagare har ökat kraftigt, med särskild tillväxt under 2000-talet.
• Kommunal vuxenutbildning (Komvux): Startade 1968 som en avgiftsfri skolform med samma mål och betygssystem som ungdomsgymnasiet. Studier på Komvux har för många korttidsutbildade inneburit en andra chans. För skoltrötta ungdomar har möjligheten att ”läsa upp” svaga gymnasiebetyg öppnat dörren för vidare studier på högskolor och universitet. Under 1970-talet omformades Komvux till att prioritera kortutbildade, med stöd av nya lagar, studiestöd och uppsökande verksamhet.
• Grundläggande utbildning för vuxna (GRUV): startade för vuxna som saknar de kunskaper som motsvarar svensk grundskola.
• Särskild utbildning för vuxna (Särvux): Infördes 1988 som en anpassad utbildning för vuxna med intellektuell funktionsnedsättning