Fram till 1950 fanns i Sverige två starkt åtskilda huvudtyper av skolor: den obligatoriska folkskolan och de icke-obligatoriska s.k. högre skolorna. Lärarna i dessa åtskilda skoltyper var också de starkt åtskilda och hade helt olika utbildningsbakgrund. Medan folkskollärarna hade en yrkesutbildning på lärarseminarier hade läroverkslärarna en längre utbildning i olika ämnen på universitets- och högskolenivå som från 40-talet kunde kompletteras med en ettårig kurs i pedagogik och psykologi. Endast delar av den sista generationen läroverkslärare blev utbildade vid den första lärarhögskolan som inrättades i Stockholm 1956. Ända fram till 1989 fanns mycket stora skillnader i lön och undervisningsskyldighet mellan de olika lärarkategorierna där t.ex. en folkskollärare/småskollärare inte under hela sitt yrkesliv kom upp till adjunktens begynnelselön.
I artikeln skildras läroverkslärarna, deras utbildningsbakgrund och undervisning samt de olika bildningsideal och ämnen som präglat den högre utbildningen under de senaste 100 åren.
