Lärarfackliga organisationer

Sveriges Folkskollärarinneförbund (SF): 1906–1963

1906 bröt sig folkskollärarinnorna ur SAF och bildade ett eget förbund när riksdagen beslutat om olika lönenivåer baserat på kön. Löne- och pensionsfrågor var viktiga frågor för SF som blev en viktig aktör i den tidiga kvinnorättsrörelsen. Under efterkrigstiden påbörjade förbundet ett närmare samarbete med sina manliga motsvarigheter, vilket resulterade i ett samgående i Sveriges Lärarförbund 1963.

Sveriges Folkskollärarinneförbund

Diskriminering fick kvinnorna att skapa ett eget förbund

Manliga och kvinnliga folkskollärare hade haft någorlunda lika villkor under 1800-talet, men 1906 godkände riksdagen ett förslag som innebar att lärarnas löneökning differentierades baserat på kön. På så vis trodde man sig kunna öka yrkets attraktionskraft bland männen, eftersom man befarade att yrket höll på att ”feminiseras”. Folkskollärarinnorna inom SAF ansåg att deras manliga kollegor inte gjort tillräckligt för att främja lärarinnornas intressen, vilket föranledde dem att bilda en egen organisation för att bättre bevaka sina intressen. SF organiserade under sitt första år blott nio procent av lärarinnorna, men 50 år senare hade andelen organiserade lärarinnor i SF vuxit till 93 procent av alla kvinnliga lärare.

Karriär för kvinnor

Folkskollärarinneförbundets målsättning var att ”befrämja enig samverkan mellan landets folkskollärarinnor för tillvaratagande av pedagogiska och ekonomiska intressen”. Löne- och pensionsfrågor var centrala samt frågor som rörde andra yrkesförmåner, men även befordrings- och undervisningsfrågor. Förbundet ville att kvinnor skulle kunna vara överlärare, undervisningsråd och folkskolinspektörer, vilket då inte var möjligt. Förbundet ville stimulera yrkesutvecklingen genom pedagogisk offentlig diskussion och fortbildning av lärare. Andra angelägna frågor var sjukfrånvaro och tjänstledigheter i samband med förlossning.

Det låg i folkskollärarinneförbundet intresse att förbättra kvinnors villkor mer generellt och samarbetade därför med bland annat Fredrika Bremerförbundet, Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) och de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd. Förbundet startade också en egen tidning, Lärarinneförbundet (senare Sveriges folkskollärarinnors tidning) som utkom 1914–1966.

Samgåendet

Principen om lika lön för folkskollärarna oavsett kön fastställdes av riksdagen 1937 och fullbordades ett årtionde senare. I och med denna förändring inriktades förbundets verksamhet. Förbundet var t ex en viktig aktör i sjösättandet av den nya enhetsskolan, i frågor om högstadiets utformning och frågor som rörde speciallärare.

År 1963 gick förbundet samman med Sveriges Folkskollärarförbund och bildade Sveriges Lärarförbund (SL). Först då kunde villkoren för manliga och kvinnliga lärare äntligen anses vara i stort sett jämställda och det fanns förutsättningar för ett gemensamt förbund. 

Sveriges-Folkskollärarinneförbund

SF:s arkiv

Beståndskod: TAM 226. Typ av organisation: Fackförbund (TCO); Verksamhetstid: 1906 till 1963.

Arkivförteckning

Exempel:

  • Protokoll, lärarmöten, handlingar före och efter föreningsbildandet. Verksamhetsberättelse och medlemsmatrikel.
  • Om folkskollärarinnornas levnadsförhållande och yrkesliv, korrespondens och rådgivning i fackliga frågor, anställningsförhållanden och lönefrågor, statistiska undersökningar kring sjukfrånvaro, om nyexaminerade och icke-ordinarie lärare.