Lärarnas Riksförbunds historia

Redan 1849 inleddes den långa raden av allmänna svenska lärarmöten efter bland annat tysk förebild. Man diskuterade både yrkesfrågor, löner, arbetstider och arbetsförhållanden. 1884 bildades Svenska Lärarsällskapet för de statliga läroverkens rektorer, lektorer och adjunkter. Redan tidigare hade det bildats lokala pedagogiska föreningar eller lärarsällskap i Lund, Karlstad, Halmstad, Göteborg och Stockholm. Det var dessa som 1884 slog sig samman och bildade Svenska Lärarsällskapet för att bättre kunna tillvara lärarnas intressen.

Svenska Läraresällskapet verkade mellan 1884 och 1913. Lokala lärarföreningar bildades på ett stort antal orter med statliga läroverk. På Lärarsällskapets dagordning stod både allmänna frågor såsom läroverkens organisation, ämnen och timtal, lärarutbildning och fackliga frågor såsom löner och arbetstider. Rekryteringen av medlemmar gick emellertid trögt. Endast en tredjedel av de drygt 1 200 lärarna vid de allmänna läroverken hade anslutit sig. Krav restes därför allt oftare på att sammankalla en lärarriksdag och bilda ett riksförbund för lärare.

Efter en stadgerevision och en omorganisering bildades Läroverkslärarnas Riksförbund ur det tidigare sällskapet. Omorganisationen följdes av diskussioner för att bredda medlemskåren och även omfatta lärare vid kommunala mellanskolor, realskolor och tekniska läroverk. En rekryteringskampanj blev också ganska framgångsrik. År 1929 hade förbundet 1 395 medlemmar, vilket utgjorde ca 70 procent av lärarna vid de statliga läroverken.

Förbundet övertog 1920 Tidning för Sveriges Läroverk, som hade startats på privat initiativ av några lärare i Karlstad. Förbundet fick därmed ett viktigt opinionsbildande organ.

Under 1940- och 50-talen var det svenska skolsystemet i stöpsleven. Efter ett långt utredningsarbete, en omfattande remissomgång och häftiga diskussioner fattade riksdagen 1950 ett principbeslut om försöksverksamhet med en obligatorisk nioårig enhetsskola. Det rådde relativt stor enighet om att årskurserna 1–6 skulle hållas samman, att årskurs 9 skulle delas upp i olika linjer. Den stora diskussionen kom att gälla hur årskurserna 7–8 skulle organiseras. LR tillstyrkte försöksverksamheten under förutsättning att realskolan skulle finnas kvar som en parallell och ett alternativ till enhetsskolan och att försöksverksamheten skulle utvisa hur årskurserna 7–8 skulle organiseras. Det krävdes därför också enligt LR:s uppfattning en grundlig utvärdering av försöksverksamheten.

Efter utvärdering av försöksverksamheten fattades en rad beslut i kompromiss som lade grunden för införandet av grundskolan och den nya läroplanen. Dessa förändringar av skolorganisationen ledde till att Läroverkslärarnas Riksförbund också måste ompröva både sin rekrytering, sin organisation och sitt namn. Förbundets stadga och organisation diskuterades vid flera deputerademöten i slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet. År 1963 bytte Tidning för Sveriges Läroverk namn till Skolvärlden. Avskaffandet av läroverken föranledde också namnbyte till Lärarnas Riksförbund. Förbundet beslöt även att vidga sin rekryteringsbas till de vidareutbildade folkskollärare, som skulle undervisa på grundskolans högstadium med titeln ämneslärare. Även andra lärarkategorier omfattades av de nya rekryteringsambitionerna. Den nya lärarutbildningen, som infördes 1988, medförde att förbundet senare beslöt att – förutom lärare i årkurserna 4–9 – även rekrytera övriga lärarkategorier.

Genom införandet av den nioåriga obligatoriska grundskolan blev det också nödvändigt att reformera gymnasiet. Treåriga försöksgymnasier hade redan 1953 startat i några kommuner, och en allmän linje hade införts vid sidan av latin- och reallinjen. Samtidigt med beslutet om grundskolan 1962 tog riksdagen också beslut om tvååriga gymnasiala studievägar vid sidan av de treåriga. Så skapades fackskolorna. Vid sidan av dessa båda skolformer, gymnasiet och fackskolan fortsatte de kommunala yrkesskolorna sin verksamhet. LR intog i princip en positiv ståndpunkt till den integrerade gymnasieskolan.

Flera utredningar under 1970- och 80-talen syftade till en avreglering och decentralisering av inflytandet över skolan. Den proposition som regeringen presenterade 1988, ”Skolans utveckling och styrning”, ville ge kommunerna ökad makt över skolan. LR hade en positiv inställning till decentraliseringen men motsatte sig att kommunerna skulle få makt att tillsätta skolledare och lärare, vilket ledde till låsta positioner och en omfattande strejk.

Texten är ett utdrag ur Sven Salins artikel om Lärarnas Riksförbund för Lärarnas historia.

Lärararkiven

Kontakt: info@lararnashistoria.se | © 2014 Lärarnas historia/TAM-Arkiv | Om Lärarnas historia