1920-1940-talen

Folkhögskolan växer och blir offentlig, en lönereglering sker, SFHL växer och får en mer fackligt präglad inriktining med fokus på villkorsfrågor.

1920

Folkhögskolan växer och blir offentlig

Folkhögskolan hade från 1900 till 1920 utvecklats från en ”bondehögskola” till en medborgarskola dit även ett växande antal arbetare sökte sig. Antalet skolor ökade från 30 till 52 och antalet elever fördubblades.

Kvinnliga elever studerade på folkhögskolorna redan på 1880-talet, men långt in på 1920-talet fanns det fortfarande många skolor som inte tog emot kvinnor.

Från 1920-talet började folkhögskolan räknas in i den offentliga sektorn. Arbetarungdomarna som sökte sig i större antal till folkhögskolorna hade erfarenhet av folkrörelsearbete och ställde krav på elevdemokrati och elevråd inrättades vid folkhögskolorna.

Rörelseskolor, röda och kristna skolor

Manfred Björkquist startade 1917 Sigtuna folkhögskola under beteckningen ”kyrklig folkhögskola” och lär ha varit den första som använda begreppet ”rörelseskola”. Arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och olika kristna samfund startade sina folkhögskolor och snart var folkhögskolorna hela folkets skola.

Rörelseskolorna blev fler under 20- och 30-talen. Debatten stod hård om folkhögskolornas opartiskhet och Hola och Brunnsvik fick snart i vissa kretsar rykte om sig att vara ”röda” skolor. De skylldes för att vara ”socialisthärdar” och fick under en tid indragna bidrag.

1920-talet med begynnande depression innebar en nedgång i den tidigare expansionen av folkhögskolorna. På 30-talet kunde skolorna dock få en ny uppgång med kurser för arbetslös ungdom som ledde till kraftig ökning i elevantalet, dock utan några nya statsbidrag.

Protokoll från "diskussionsmöte" vid folkhögskola (1)

Protokoll från "diskussionsmöte" vid folkhögskola (2)

1930

Fellingsbrosamlingen, SFHL:s arkiv på TAM-Arkiv

Läs:

Tre folkhögskollärare från trettiotalet | av Lena Skördeman

1942

Lönereglering och likalön

1942 kom en ny stadga med ny lönereglering som knöts till prisutvecklingen och likalön infördes, men fortfarande var lönerna inte statligt reglerade – statsbidraget utgick till de olika kurserna. I den nya stadgan som innebar vissa förbättringar för lönerna skrevs också en undervisningsskyldighet in. Ämneslärarna skulle undervisa 24 timmar per vecka.

1947

SFHL:s medlemmar

Medlemantalet i SFHL hade i slutet av 1940-talet ökat till drygt 500 och organisationen fick en alltmer utpräglad facklig inriktning med tyngdpunkt på medlemmarnas villkorsfrågor. SFHL gick med i TCO 1947 och var därmed aktiva i kampen för de arbetsrättsliga reformer som skulle komma.

De kvinnliga lärarna var under 40-talet i minoritet i kåren. Av de ordinarie lärarna var 1942 endast 5 kvinnor och 101 män. Och av de extra ordinarie var 91 män och 14 kvinnor. Trots att de kvinnliga eleverna var i majoritet vid många skolor var alltså förhållandet i lärarkåren det pinsamt motsatta. Lärarlönerna blev jämställda 1937 för de statligt lönereglerade lärarna, men kampen för statlig lönereglering för folkhögskollärarna fortsatte.

1949

Ett lönestopp infördes som accepterades av TCO då stora löntagargrupper nyligen fått förbättringar. Detta gällde dock inte folkhögskolelärarna som protesterade mot särbehandlingen.

Kontakt: info@lararnashistoria.se | © 2014 Lärarnas historia/TAM-Arkiv | Om Lärarnas historia